Jag brukar formulera skillnaden mellan windows och linux ungefär så här:

Windows ler mot dig från första början, ger dig godis, klappar dig på huvet. Men sen börjar det krångla. Och det krånglar rejält. Och man blir arg.

Linux hånskrattar åt dig från första början, men sen när man tämjt vildhästen så går det bra. När man har ställt in en linuxmaskin så är det så sen. Sådeså. Bråkar inte mer med dig.

...om man inte retas med den då förstås, vilket jag har gjort nu.

I ett försök att uppgradera gcc till 4.1.1 trasslade jag ihop allting. Vissa program går inte att starta och jag vågar inte starta om datorn, för då går den nog inte igång igen. Så nu ska jag faktiskt formatera om, vilket jag inte gjort på 2,5 år tror jag. Jag har visserligen hunnit byta dator därimellan, men det räknas inte som en ofrivillig omformatering.

Tillåt mig understryka att detta var mitt fel. Windows blir segare och segare med tiden, linux blir inte det. Så linux klarar sig över lång tid mycket bättre än windows, och har heller inga antivirusprogram som trakasserar användaren hela tiden. Och nu har jag alltså muckat gräl med grenen jag sitter på, och det är över...

Kommer tillbaka online när jag fått ordning på eländet, vilket kan ta nån dag eller så.